Om du kollar här har du antagligen redan sett de tio Mega Man-relaterade bilderna jag gjorde för ett grupprojekt på Loading för ett tag sedan. Om inte kan du se dem här.
Jag känner dock att det finns kontext som försvinner när man bara har bilden och ett namn, som jag vill förtydliga. Det finns även en hög skisser, ofullbordade idéer och alternativa versioner av bilderna jag inte visat.
Därför kör jag en grundlig genomgång av alla bilderna, i ordningen de gjordes, med allt relaterat bonusmaterial och alla små anekdoter.
Stone Man var den först robotmästaren jag blev utdelad, och gjorde mig direkt ickeinspirerad. Jag har bara spelat Mega Man 5 en gång, och snubben med stentema lämnade inte direkt några starka intryck.
Jag satte igång med bilden iallafall och valde att göra något utav hans tegelväggsmönster, som ett camouflauge mot en tegelvägg. Hela processen från att jag fick gubben till att jag lämnade in den tog inte mycket mer än typ en och en halv timme, så det blev inga sidogrejer eller uteblivna grejer. Det var första utkastet och det fick duga.
Rakt från stentråkiga Stone Man fick jag Snake Man, något som närapå chockerade mig, då det varit en favorit sedan jag var typ sju-åtta år, eller något. Hade inte väntat mig att få honom, och speciellt inte så direkt.
Min affinitet för robotmästaren gjorde att jag hade fem miljarder idéer och flera versioner och beslutsångest.
Här är mitt skisspapper;
Min första idé blev den jag gjorde, men det finns en samling andra sjuka idéer bland dessa. Kanske mest fantastiska är den nere till vänster, där jag ritat honom som någon fet gubbe i ful mustasch, sannolikheten att jag gått vidare med den är typ minus hundra.
Jag hade tanken hela tiden att jag ville ge bilden ett VHS-filter, för att det är coolt och gammeldags, den gamla teknologin passar gamla robotar. Videokvaliten innebar dock att bilden fick sig några gnuttor förvrängning, brus, scanlines och färgblekningar. Jag gillar den på det viset, men originalet ser samtidigt väldigt rent och snyggt ut, i jämförelse.
Medan jag fixade videoversionen kom jag på att jag kunde köra en digitaliserad halvpixlig variant, vilket jag också gillade väldigt mycket. Den uteblev, men jag ville använda den på någon senare bild, vilket innebar att jag testade att pixla alla bilder efter den här, och se vilken det funkade bäst med, vilket fick bli Sheep Man.
Ormarnas simpla design fastnade i mitt huvud, och har letat sig fram i mitt kladd och klotter på diverse papper sedan dess. De är kul och lätta att rita.
Fick återigen tomma tankar och noll idéer med Turbo Man. Jag tittade lite på designen och försökte tänka ut något man kunde göra utav den, vilket inte gav mig så mycket. Det enda jag egentligen kunde tänka mig var att han såg ut lite som ena snubben i Daft Punk.
Daft Punk är ett band jag typ knappt alls lyssnar på, så det känns nästan lite vanhelgande att göra en parafras av omslaget till ett album jag aldrig ens hört. Men det var den enda idé jag hade, och det jag fick utgå ifrån.
Den visade sig vara en av de mer populära av bilderna, men jag har noll relation till den, så den är inte direkt något jag är nöjd över.
När jag gjort klart Turbo Man låg jag och funderade på vilka andra robotar som vore roliga att rita, bara sådär teoretiskt. Funderade på vilken som vore mest optimal för att transa ut, och kom fram till att det antagligen var Jewel Man.
Jag kände mig rätt förvirrad när jag fick just den roboten dagen efter.
Jewel Man har en rätt kul design i och med att hen bara visar mitten av ansiktet, resten sitter under dräkten. Det förstärker ju liksom bara min teori.
VAD SOM HELST KAN DÖLJA SIG DÄRUNDER! :3
Det var lite svårt att klä av karaktären, byta kön på den och samtidigt få den att se ut någorlunda som sig själv, jag vet inte om jag lyckades med det, men jag känner mig rätt nöjd iallafall.
Av alla bilder jag gjorde till det här projektet känns det väl som om det här kommer närmast "självporträtt", relativt sett.
Det ligger närmast, iallafall. Transavarg, och allt det där.
När jag var klar och hade skickat in bilden kände jag dock att jag ångrade mig lite, med färgvalet på underkläderna. Jag testade att köra dem i svart istället, och jag antar väl att det funkar okej, men inte direkt särskilt mycket bättre än den slutgiltiga versionen för att jag skulle orka ersätta ut den.
Sheep Man var en till sådan där som låg högt på min interna önskelista, och som jag av någon mystisk anledning också fick. Jag tycker att får är fina, men jag hade glömt bort exakt hur har såg ut, vilket inte alls är som ett får.
Däremot gav det här mig möjligheten att göra något Blade Runner-relaterat, med tanke på att den filmen är baserad på boken "Do Androids Dream of Electric Sheep?".
(När jag tänker efter så har ju dessutom alla Mega Man-spel Blade Runners setup.)
Jag hade enormt svårt att välja om jag skulle köra bilden med origamienhörningen eller parafrasera Tears in Rain-scenen, det blev egentligen bara förstnämnda för att den kändes lättare att rita, jag var lite osäker om jag skulle orka hålla på med spöregn och skit för en sådan här liten småbild.
Just själva tankebubbleinramningen utgick väldigt mycket i den färdiga bilden, av platsbrist, vilket jag tycker är lite synd, men å andra sidan blir den mycket mer subtil nu när det bara är några former i hörnen av bilden. Jag gillar sådant.
Som jag nämnde i Snake Man-beskrivningen så fick den här pixelfiltret för att jag testat det med alla bilder, och tyckte det funkade bäst med den här.
"Ånej, inte Mega Man 8, är det någon som faktiskt har spelat det?"
"Hans svärd ser ut som Buster Sword från Final Fantasy VII, det får duga."
Det här är ett sådant där kalkeringsjobb. Jag körde med väldigt få nyanser och försökte följa 3D-modellen så gott som möjligt, samtidigt som jag var tvungen att improvisera de delar jag ändrade. Det ser rätt så billig Playstation-3D ut i slutresultatet, vilket är rätt coolt.
Möjligtvis att ansiktet inte hade haft så mycket djup på den här tiden.
Ben tyckte att jag skulle lägga in Dr. Wilys slott i bakgrunden, och köra omtolkning av det nordamerikanska omslaget av Final Fantasy VII, med Cloud mot Shinra-byggnaden, men det orkade jag inte, så jag bara körde något som såg ut som polygonkaos.
När jag efterforskade Hornet Man upptäckte jag något jag inte alls visste om tidigare. Tydligen hette karaktären Honey Woman från början, och var med i nian som enda kvinnliga robotmästare istället för Splash Woman, som då hette Ocean Man.
Eftersom att Honey Woman och Hornet Man tekniskt sett är samma karaktär, typ, så tyckte jag det var fullt försvarbart att rita henne istället, för hon såg mycket roligare ut.
Karaktärsskisser på Honey Woman uppgrävda från nätet.
Medan jag skissade runt lite upptäckte jag att detta, som blev min andra tjejversion av en robotmästare, också låg direkt efter min första i den officiella robotmästarnumreringen.
Jag kom på hur coolt det vore att låta dem smälta ihop med varandra, och förena dem.
Jag funderade först på att bara bygga ut Jewel (Wo)Man-bilden, och köra mer frukosttema, men tänkte att det skulle sabba egenvärdet i båda bilderna, så jag lät dem bara ha en lite finare övergång.
Jag funderade först på att bara bygga ut Jewel (Wo)Man-bilden, och köra mer frukosttema, men tänkte att det skulle sabba egenvärdet i båda bilderna, så jag lät dem bara ha en lite finare övergång.
De smälter ihop felfritt, såhär ser det ut när man lägger dem sida vid sida.
Den här bilden har antagligen brutalt söndertrasad tyska. Jag kan inte det språket alls, men jag tyckte det förhöjde bilden så mycket, så jag körde bara Google Translate och hoppades på det bästa.
Den här blev överraskande nog den som flest verkar gilla, något jag inte alls hade väntat mig, jag själv tycker den är rätt tråkig. Mina favoriter är Snake Man och Jewel Man.
Bergen i bakgrunden var faktiskt tagna rakt av från en gammal broschyr eller guide eller något för bergsvandring jag fick se på en lektion i gymnasiet om simplistisk tryckdesign. Jag har dock ingen aning om hur jag skulle kunna hitta den bilden igen, så den kan ses som förlorad.
(Om inte någon vansinnig person faktiskt skulle veta just vad det är för bild.)
Från början tänkte jag dock göra en helt annan bild, och jag testade runt
lite med hur det ungefär skulle se ut, lite småexperimenterande. Den hade antagligen inte sett ut precis såhär i slutändan, men det var den ungefärliga tanken.
Jag började om från början när jag kom på att jag omedvetet råkat göra ett hakkors.
Jag började om från början när jag kom på att jag omedvetet råkat göra ett hakkors.
Det här blev min sista riktiga, seriösa bild. Det blev en tionde, men den är mer ett skämt än något jag faktiskt kan stå för.
Från början fick jag dock inte alls Elec Man, utan Skull Man. Jag kände dock att jag hade en väldig svårighet med att komma på idéer, så jag nappade rätt fort när det föreslogs byte med en annan som också hade problem.
Jag blev först rätt upphetsad över att få rita Elec Man, den enda jag gjorde från allra första Mega Man-spelet, men upptäckte snabbt att det också innebar de mest generiska koncepten och designerna. Det fanns absolut ingenting att gå på, inga finurliga idéer eller närliggande referenser eller liknande.
I slutändan blev det ett hopkok av de få idéer jag hade. Ingen var tillräcklig för att hålla bilden själv, men tillsammans som fyra olika bilder funkade det.
Jag gjorde en bild i min "pappersurklippsstil", en pixelversion och en transad version, eftersom att jag ändå redan gjort två innan. Det fick bli ett tema.
Fjärde bilden blev svårare att välja, dock. Jag ritade tre versioner att utgå ifrån, och det var nog bara pågrund av elgrejerna som jag valde den jag tog. Annars gillar jag skissen uppe till höger mest, den ser ut mer som den ursprungliga japanska tolkningen av karaktären. Han ser faktiskt rätt mycket ut som en japan där.
.
Antagligen den mest obegripliga av bilderna, men med en något naturlig förklaring.
Efter att ha gjort nio bilder började jag bli rätt tom i huvudet på idéer, jag ville bara göra en tionde så jag hade ett fint och runt nummer.
Jag fick ingen ro i det, då den utlottade robotmästare jag fick var den jag ville ha minst av alla, efter Clown Man. En robot med sporttema är så långt ifrån mig man kan komma.
Det var samtidigt någon tråkmåns som började klaga på att jag "gjort för många bilder", trots att det inte direkt var någon brist på robotmästare att göra. (Och hela projektet slöade ner som fan mot slutet, så det var väl lika bra att jag gjorde så många, så fort. Annars hade vi väl fortfarande inte varit klara.)
Jag hade inte heller visat någon av mina bilder, så jag kände mig rätt irriterad att jag fick klagomål på något som jag inte ens hade visat. Det tog helt ritlusten ifrån mig, och jag beslöt att bara göra urflippad non sequitur för att bli av med skiten.
Försöka så hårt som möjligt att vara så konstnärlig som möjligt, med så lite ansträngning som möjligt. Pablo Picasso är kul, så jag körde kubistiska versioner av Mega Man, Dr. Wily och Strike Man, med tårar i ögonen och skjutandes citrusfrukter.
Lägg på ett fotografi på Pablo med Deviantart-kulturens paranoida "ORIGINAL CHARACTER, DO NOT STEAL"-grej och smyg in Keiji Inafune, Mega Mans skapare, i hörnet, så har vi konst i dess renaste form. Namnet fick bli initialerna på alla som är med i bilden, för att göra det mer svårt och klurigt.
(Jag tror inte på det här.)
Övrigt
Någon ville ha en liten förhandstitt på projektet innan det var klart, jag tänkte att jag kunde uppoffra mig eftersom att jag gjort så många, och körde fyra mystiska urklipp från Snake Man, Jewel Man, Blizzard Man och Hornet Man, respektive.
Efter allt det här höll min kompis Cral på med Plant Man i över tre veckor, ständigt skjutandes på det, och med lite arbete nedlagt. Jag tjatade ungefär dagligen utan några resultat, tills jag beslöt mig för att bara rita den åt honom i Paint på fem minuter. Jag körde tjejversion av den här också, för det börjar bli min grej vid det här laget.
Jag erbjöd Cral att ta den, och skicka in, och säga att det var hans.
Det gjorde han inte. :C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar